hmmm, så konstigt det kan bli!

Jag har alltid eller i alla fall oftast sett mig som en god vän, ställer upp när det behövs och kan säga ifrån och stå för mina åsikter när det behövs. Jag har en kompis som inte har hört av sig sedan nyår, visst det är inget tvång att han måste det. Men, han kunde komma hit på nyårsafton äta och dricka med god aptit då allt var gratis för varför ska man inte bjuda en sådan dag, det enda jag ville ha var ett tack, men det var tydligen för mycket begärt för jag har inte fått det än. Jag har ställt upp och lånat han pengar när det har varit knapert, han har fått äta här och när det har varit fest eller grill har jag bjudit eftersom man vet att han inte haft så mycket pengar ( nu lät jag jätterik, men så är det inte tyvärr!) men jag har det i alla fall bättre än honom. Idag när jag cyklade hem från mitt jobb såg jag honom och vinkade lite glatt, då tittade han bort!! Som om jag har gjort honom något! Jag tror han lider mer än jag, men det är bara att lyfta luren och ringa. Nä, nog om honom jag har andra kuliga och bra vänner! Mitt cyklande har gått bra dessa dagar utan några större missöden om man bortser från duvan som flög in i mitt hjul i morse, men vi kom båda levande ur den händelsen. Imorgon är ledig och det ska bli suuuuuperskönt!! Ska bara göra ingenting fram tills det är dax att åka med en kompis till IKEA vid 16- tiden.

Måste bara vara lika snäll som mot min svägerska som hon är mot mig, läs hennes blog, den är rolig, smakrik om man har tur och bara väldigt personlig!