Hur dåligt får man må?

Så har jag jobbat 5 nätter, skönt att vara tbx. Ingen klocka som ringer, men jag kan ändå sakna kontakten med mina" skyddslingar". Mår skit pga av jobbet sen vi fick våra löneförhöjningar, för tydligen var jag inte värd min tycker en av mina arbetskamrater, hon ska ha det dubbla om jag ska ha det jag fick. (Det roliga i detta är att dom som känner mig väl vet att pengar inte betyder så mycket för mig, jag tycker det finns annat som är viktigare)Ja, vad ska jag säga. Inte mer att hon knäckte mig totalt genom att säga att ingen i personalen och ingen av dom boende tycker om mig och jag ska vara glad att dom vill ha mig här på natten, det är ju precis jag klarar det. Och att vår chef håller mig om ryggen!!!! Va?? Varför skulle hon göra det? -för ni har nåt fuffens för er. Eäh, nääää, skulle inte tro det. Vet hon nåt som inte jag vet? Jag kan ialla fall bara till mitt försvar säga att nä, hon håller mig inte om ryggen, jag tar mina egna strider. Och har därför frågat dom arbetskamrater jag har träffat om dom inte tycker om mig och om jag missköt mitt arbete när jag jobbat dag och alla har svarat att dom tycker om mig och har inget klaga på. Jag blev sågad vid fotknölarna och mådde/mår skit. Det har inte visats nåt tecken på detta innan dom nya lönerna kom. På måndag ska vi ialla fall ha samtal med chefen, så får vi se vart det leder. Tycker inte det är roligt att gå till jobb ialla fall och det känns hemskt för jag gillar ju det egentligen, så jag hoppas allt löser sig. Men jag har ialla fall fått se vad rak kommunikation betyder för vissa.

Har vissa mer att säga till om på jobbet, hur rankas det i så fall? Jag kom sist in här och har snart varit här i 9 år(dags för nytt jobb, kanske), men har jag ändå minst att säga till om? jag trodde allas röst var lika mycket värd, att vi var en grupp som kompletterade varann pga våra olikheter, men visst jag kan ha fel. Säger inte att jag vet bäst eller alltid har rätt. Men 9 år det borde väl betyda något? Jag tror innerst inne att vi är i en svacka båda två och har därför kolliderat med varann, för jag gillar ju henne egentligen men som där är nu känns det som inget gör är rätt eller duger, jag känner mig betydelselös och inget värd.
Jag vet att jag är en bra vårdare, ställer upp för mina arbetskamrater och gör det bästa för mina boende. Men vissa dagar är sämre än andra när man blir sågad, jag har ju ett litet helvete till med nattliga ringningar otrevliga mail och ibland mindre kul sms. men jag lever ialla fall så vem är jag att klaga, för har jag ett skitliv nu kan mitt nästa bara bli bättre!

Nog klagat om det, i natt är jag ialla fall ledig och ska förhoppningsvis träffa dom som gillar mig för att jag är jag=)!

So long mina vänner, ni anonyma läsare(som jag uppskattar) och alla andra som känner sig träffade, han en superbra lördag det hoppas jag på att få ialla fall!