Hmmm, igår slog det dåliga samvetet mig rätt i ansiktet! Är jag en ond/elak och tjurig person?
När jag kom hem i går morse var där ett nummer på telefonen som jag inte kände igen. Så det vara bara att kolla upp det och då visade det sig vara pappas mobil nummer(hur tragisk är bara det, att jag inte kände igen det). Jaja, jag ringde ialla fall honom när jag vaknade för jag har ju inte ringt han på farsdag men han ringde ju inte mig heller jag fyllde ju år den dagen och i min värld är födelsedagen viktigare. Men ialla fall igår ringdes vi och då visar det sig att han har varit jättesjuk och är sjuk än. Nu slog det dåliga samvetet mig, jag kanske inte skulle vara så envis och inte ringa, MEN!!! Då kunde hans fru eller min syster ringt och sagt något, men ingen har sagt något så jag har ju varit alldeles ovetande. Men mitt samvete gjorde att jag kände mig ond. Så nu ska jag inte vänta på att den andra ringer, för vill jag veta hur nån annan mår ringer jag. Tänk om dom är sjuka och inte kan eller orkar ringa fast dom vill. Så nu hoppas jag att alla mina nära och kära tänker likadant så det inte blir en samvetsfråga hos alla.
Jag har ju jobbat 4 nätter och då bloggas det inte så bra, jag vet Camilla. Jag ska göra ännu en uppryckning med det! Men nu ska jag ialla fall in i duschen för inatt är detjag som jobbar timbank, trött som fan men det ger ju lite pengar i kassan, och det gillas=)
Så till alla, le mot livet och livet ler mot er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar