Här har ni mig, på väg till Tyskland dec-2008.
Idag har det jobbats, det är psykiskt tröttsamt. Det är inte tyst en sekund. Men jag gillar mitt jobb ändå, mina boende är toppen och personalen är bäst. Som överskriften säger, jag är trött men glad, glad för jag vet att jag har folk som bryr sig om mig och tar mitt sura humör för dom vet mitt helvete. Idag har jag inte låtit dom ta över, jag valde att inte gå in på sidan för att se om dom skrivit till mig förrän jag kom hem ikväll, det är kanske så jag ska göra för att mina dagar ska bli ok. Nog om dom!
Jag har funderat lite på det här med varför man är som man är, är det ett socialt arv eller gör livet oss till den jag är? Jag ser mig själv som en ganska snäll, rolig och tålmodig person. Har inte så många fördomar(i alla fall inte som jag erkänner), var och en är som dom är bara dom mår bra och är lyckliga för vem är jag då att döma? Men när någon ger sig på mig eller någon som står mig nära då blir jag arg, sen får det vara en frisk, sjuk, svensk, icke svensk, ung eller gammal det bryr jag mig inte om. För själv har jag ett ganska hetsigt humör, jag säger vad jag tycker och tänker och tar konsekvenserna för det, vilket oxå innebär att ibland kan jag bråka med allt och alla(dom säger att jag fått mitt humör från pappa, men han har ju sitt kvar, hmmmm). En sak som jag bara kan älska, det är när man får ifrågasätta, visst är det kul?
Nu ska jag dra mig mot sängen, vill inte men måste klockan ringer halv 6.
Tack svägerskan, lillasyster och alla ni andra som stöttar mig i min kamp mot dom fegisarna!!
Sist men inte minst, ett stort GRATTIS silverräven!!!
